Dyslexi kan kallas det lömska handikappet. Det syns inte utanpå. Men det märks om man inte blir hjälpt.

En liten flicka satt i klassrummet. Hemläxan hade bestått i att öva högläsning från en bok. Nu blev det hennes tur. Det började bra. Första
ordet i meningen gick som en dans. Andra ordet gick hyfsat. För säkerhets skull höll hon pekfingret under textraden. Hon hade tidigare upplevt
att bokstäverna hade spelat henne ett spratt. Hon försökte läsa vidare i texten. Ljöd fram bokstäverna, stakade sig och spände sig mer och mer.

Hela klassen tjöt av skratt och hon kröp ihop mer och mer. Fröken sa till henne att nästa hemläxa måste hon öva mer på.

Därefter satt den lilla flickan tyst år efter år. Det var på den tiden man inte kände till handikappet dyslexi.

Mer om dyslexi.